Gråtvarning!

Ja, ikväll skulle jag ju äntligen få träffa mina fantastiska kurskamrater! Men icke då....Hasse fick förhinder och Christian upptäckte punka på sin bil när han skulle köra hit. Det är tydligen inte meningen att vi ska ses och gå igenom hemuppgiften. Suck säger jag bara! Jaja, det innebär ju att jag har en massa gott pålägg att ha på mackan imorgon bitti!

Hur är det med mej då? Jo, det är bra! Jag känner mig lugn, har en ro i kroppen som jag inte haft på ett tag. För er som missat det så fick Brus somna in i torsdags. Hans öga hade blivit mycket mycket sämre den senaste tiden. Bara sedan jag bokade tiden hos veterinären så gick det snabbt utför. Han såg ca 40 cm framför näsan, resten var ett enda stort blurr. Han var som en bomb att promenera med...man visste aldrig när han skulle explodera. Eller vad som skulle utlösa explosionen heller. Spelade ingen roll om det var levande eller döda ting längre. De sista veckorna så blev vädret bättre ute, solen sken och det var varmt och skönt. Men vi satt inomhus. Brus har alltid varit störd av solljuset och ögonen har mått dåligt under sommarhalvåret. I år var det värre. Eftersom han redan var sjuk, så var han kanske extra känslig. Men solljuset gjorde att hans öga rann ännu mer, mest troligt gjorde även ögondropparna att det gjorde direkt ont i ögat. Den sista veckan bar han sig lustigt åt, flämtade mycket och knep med ögat. Jag tror faktiskt att han hade ont.
Näst sista dagen innan han skulle somna in var den absolut värsta. Tårarna rann så fort jag tittade på honom och jag undrade hur jag skulle klara av att vara med när de tog bort honom. Men när jag vaknade i torsdags morse så kände jag mig lugn. Valde att göra dagen så vanlig som möjligt, för att det inte skulle bli en massa konstigt för Brus. Så jag knatade iväg till frissan 2 timmar på förmiddagen. Vi satt mest inomhus eftersom det var så fint väder. Men vi gjorde som vanligt. Pappa kom och hämtade Iriz en stund innan jag skulle iväg med Brus. Då blev det så klart jobbigt, när han skulle säga hejdå till Brus. Men det blev inget intensivt kelande....inte då, Brus va som vanligt nämligen "Släpp mej...jag vill inte kramas" Morrade och var allmänt irriterad för att alla ville gosa med honom.
Hämtade upp bästa Mia som var snäll och följde med mej så jag slapp åka själv (valde att inte ha med familjen, för min egen skull).
Fixade pappersarbetet först och sen fick vi gå in bakvägen med Brus. Vi kom in i rummet som de gjort i ordning med en stor, skön bädd med en mjuk filt, tända ljus och lugnt och skönt. Hade massor med köttbullar med mig. Mammas hemmagjorda, Brus favvisar! Som han käkade. Han fick en lugnande spruta under tiden han käkade köttbullar och sen fick vi en lugn stund. Veterinären, Kristine, kom in och gav mej en kram och sa att jag tagit rätt beslut. Det var samma veterinär som haft hand om honom hela tiden, så hon visste precis varför jag tagit beslutet. Tog lång tid innan den lugnande sprutan började verka och Brus gjorde sitt allra bästa för att kämpa emot den. Han hade ju full fokus på köttbullarna och hade inte tid att vara trött ju. Djursjukvårdaren lånade med honom ut ur rummet en kort stund för att sätta kanylen i bakbenet och kom sedan tillbaka med honom. Vi fick ytterligare en lugn stund med honom där han käkade upp köttbullarna. snälla djursjukvårdaren kom med fler köttbullar när mina tog slut. Vi gosade och försökte få honom att lägga sig i bädden då benen var aningen vingliga. När Kristine kom in med sprutorna så kunde jag inte hålla tillbaka tårarna längre. Som jag grät... Brus låg i bädden och skulle tvunget kolla vad Kristine skulle göra där bakom rumpan på honom. Så han fick ligga i mitt knä och gosa....med benen i vädret blev han kliad på magen under tiden som Kristine satte de sista sprutorna.
Han somnade in mätt och nöjd i mitt knä! Min älskade lille vovve! Som jag saknar honom, varje dag, hela tiden och nu sprutar tårarna på mej igen!

Jag känner ro! Jag känner ett lugn inom mej, för han slipper ha ont mer. Han har det så mycket bättre där han är nu! I agilityhimlen....där han kan göra allt det han inte kunde på slutet! Han har det bra där och jag känner ro!

Den här underbara bilden finns nu upptryckt på en canvastavla. Den har fått en tillfällig plats i hallen och där får den hänga tills jag hittar den perfekta platsen. Så han är med mig varje dag!

Iriz tar det ganska bra. Jag upplever henne som lite vilsen när hon är hemma. I måndags kikade hon i sovrummet efter honom när vi kom hem från Jennica (där är hon om dagarna för tillfället, under tiden jag jobbar). Idag så stod hon i hallen och vädrade....men hon kände ingen lukt av honom och gav liksom upp på nåt sätt. Hon är sitt vanliga, glada jag när hon är hos Jennica  och är tryggare där nu än hon varit innan. Så det är jätteskönt.
Hon är lugnare med maten. Är inte supersugen på att äta frukost ensam, men hon äter det mesta. Så just nu får hon den lilla portionen på morgonen och den stora på eftermiddagen. På så sätt får hon i sig det mesta.
Idag har vi lekt lite här hemma med och det är hon pigg på. Lite kasta musen, lite Nina Ottosson spel och så lite trix. Imorgon ska vi åka upp på klubben en sväng. Förhoppningsvis lite agility, men framför allt ska vi kasta boll! Det var så längesen och hon behöver verkligen får rejsa av sig lite. Sen ska hon få vara hos Åsa när jag jobbar. Så då får hon leka med Embla och gosa med Åsa! Hon kommer att vara så himla nöjd när hon kommer hem.

Så, då har jag nog skrivit mitt livs längsta inlägg. Jag har velat skriva det i många dagar, men jag har inte orkat liksom. Idag så kände jag att nu är det dags....
Tårarna trillar fortfarande, men det gör inget! Det är goda minnen jag har med mig av min älskade hund! Han var underbar på alla sätt och vis, trots sina små egenheter!!
Jag har älskade Iriz kvar här hemma och vi tar oss igenom det här tillsammans. Vi behöver bara landa lite, lära oss leva bara vi två! Men det kommer att gå bra....vi kommer att klara oss alldeles utmärkt!!

Tack till alla vänner som ställt upp och lyssnat, till Mia som lyssnat, tröstat och kommit med goda råd, till alla förstående arbetskamrater! Och stort tack till familjen som förmodligen gråter mer över det här än vad jag gör, men som har stöttat mig i mitt beslut hela tiden!

Tack!

Jag tittar på min hund och gråter!

Ja, för jag inser att ikväll är näst sista kvällen jag kan sitta här och bara titta på honom. Det känns helt overkligt att det faktiskt är så nära nu. Men, det kommer att bil bättre för honom. Den sista tiden så har det försämrats väldigt fort. Han krockar med många fler saker nu, han går långsamt när det är mörkt eller för ljust. Solljuset stör honom mycket mer nu än det gjort innan, vilket gör att hans öga rinner massor och han går och kniper ihop det. Han ser så lidande ut när vi är ute då. Tycker riktigt synd om honom. De senaste dagarna har vi faktiskt hålllit oss inne när det varit som soligast. Långpromenaderna tar vi på morgonen innan solen blivit för stark. Tyvärr så har han det allra bäst inomhus nu. Där behöver han inte utsättas för solen eller känna att han måste skydda sig mot allt. Så ska det inte vara! Jag lider med honom.

Stackars Iriz tycker att livet är sjukt tråkigt just nu....hon vill ju inget hellre än att gå på långa promenader i det härliga vädret.... Men hon får stå ut ett par dagar till. Sen är det bara hon som gäller! Då ska det tränas och promeneras så mycket vi bara kan! Allt fokus blir på henne! Vi ska bara göra kul saker....träna som sagt, cykla och börja springa igen!

Ja, springa ska vi göra igen! Fick en juste lön så denna månaden kan jag nog köpa nya löparskor. Det får bli en tripp ner till Lödde och Stadium Outlet/Intersport lagershop för att se om man kan hitta något till ett bra pris.

Men nu ska jag nog ta och krypa ner under täcket. Trots en lång sovmorgon så är jag rysligt trött nu.
Det är uppstigning tidigt för en skön promenad....sen är det jobb som gäller.
På kvällen kommer mamma och Emma och säger hej då till Brus.....kommer bli en tårfylld kväll!

Löpet snart över!!

Ja, det verkar som om Iriz löp är i stort sett över. ÄNTLIGEN! Jag är inte nåt stort fan av löpen och hon har inte riktigt varit så pigg och glad denna gången som hon brukar. Men å andra sidan så har jag jobbat massor och inte riktigt haft samma tid att aktivera henne. Men idag så har hon varit lite mer sitt pigga, busiga jag så det är toppen tycker jag. Ja å så ignorerade hon grannens hund när han ville på henne, så det går på rätt håll.

Brus däremot, han verkar inte ha fattat att det är på väg att gå över. De senaste 3 dagarna har han varit som besatt av henne. Han har aldrig varit så under ett löp tidigare, men denn gången har varit hemsk. I går så var han så på henne att det blev en parning. Trodde inte det gick när de är kastrerade, men ack så fel hade jag! När jag kom ur duschen så hängde dom ihop så där snitsigt. Jisses vilken chock jag fick. Fick lugna Iriz lite eftersom hon inte verkade helt tillfreds med situationen och som tur var så lossnade dom ganska snabbt. Efter det så fick dom spendera resten av dagen på olika sidor om ett kompostgaller. Trötta var dom, så Emma och mamma kunde ha dom ihop under större delen av kvällen när jag var på jobb. Natten fick Brus dock spendera i hallen då han inte kunde gå och lägga sig utan bara var på henne. Även idag har han varit som besatt, så när jag var på jobb fick han bo i köket och Iriz i resten av lägenheten. Gick finfint det minsann!

Idag kom jag fram till att det är mindre än 3 veckor kvar till Brus ska somna in. Jag förtränger det där ganska duktigt när jag är på jobb, men när man kommer hem och har tid att fundera så kommer tankarna.....och med dom kommer tårarna. Fasar verkligen för torsdagen den 24 maj.....tvi för den!

Men nu ska jag snart krypa ner i sängen. Är ganska trött faktiskt. Imorgon är jag ledig, så det ska bli lite sovmorgon hade jag tänkt. Sen blir det eventuellt en tur ner till Storegård i Fjelie med Iriz. Brus får bli hemma då eftersom han ändå inte kan göra något. Får se hur vi känner imorgon om vi pallar köra ner.
Sen är som vanligt tanken att det ska städas och dammsugas på den lediga dagen. Här är inte så rörigt nu, så det borde gå ganska fort!

Men nu kom universums största gäsp, så sängen får det bli!

Nedräkningen har börjat :(

Ja, så är det faktiskt. I fredags ringde jag till Djursjukhuset och bokade tiden. Det är lätt det värsta samtalet jag någonsin har ringt, kändes riktigt för jävligt faktiskt! Men, för Brus skull så är det det enda rätta att göra.

På sista tiden, eller egentligen sedan förra kollen hos vetten, har Brus syn blivit mycket sämre. I mörker så existerar den typ inte. Dagtid är det bättre, men han ser inte allt då heller. Detta resulterar i en spänd hund på alla promenader. Enda gången han slappnar av på promenad, det är när vi är i något av hägnen och han kan spatsera runt lös i sin egen takt. Dock kan han inte vara i hägnet med någon annan än Iriz. Hon är den enda som det går att släppa honom med.

Kvällspromenaderna har blivit en pina stundtals. I dagsläget kan han inte skilja på levande och döda ting. Igår kväll skulle han prygla upp en brevlåda till exempel. Så kan vi inte ha det. Varken han, jag eller Iriz mår bra av det. Framför allt inte Brus. Hans liv är ganska tråkigt just nu.

Ögat kladdar som aldrig förr och mornarna då han inte kan öppna ögat är fler (kladdet torkar vilket gör att ögonfransarna klistras ihop...) än förut. Så allt blir bara sämre och sämre.

Så, nedräkningen har börjat. Den 24 maj på eftermiddagen är det dags att säga adjö till Brus.

Iriz då. Jo, hon löper som aldrig förr. Superpilsk är hon just nu. Men det borde vara förbi inom ett par dagar eftersom hon gick in i höglöpet i lördags. Jagar Brus med ändan gör hon....å han blir skitarg på henne! Men det bekommer henne liksom inte riktigt. Hon bara jagar på, så man får säga till henne emellanåt så att Brus får vara ifred.

Jobb då....jodå seru. Jobbar mer än jag någonsin gjort faktiskt. Vi bygger om som aldrig förr. Kommer att bli toppenfint när det väl är färdigt. Men, två 12-timmars pass förra veckan har satt sina spår. Börjar rätta till sig nu, men så trött jag var i fredags. Då flöt man runt som i en dvala på jobb hela dagen.

Idag är det ledigt eftersom det är röd dag (föll inte på min lott att jobba 1 maj i år). Ska snart iväg på promenad med Johanna och Bossen. Får se om Brus accepterar honom fortfarande....jaja, i koppel går det nog bra i alla fall. Jobb blir det resten av veckan. Först ett nytt 12-timmars pass på torsdag och sen är det min tur att jobba helg med. Så det blir kvällspasset på Maxi hela helgen. Spännande.....nja, vi får väl se!

Men nu ska jag hoppa in i duschen så att jag hinner med det innan det är dags att bege sig till Pålsjö skog. Sen blir det hem å lämpa av hundarna innan jag ska till Väla. Efter Väla blir det upp en sväng till det Baltrockska palatset med lite fika!